Såg en dukumentär på 2an för några dagar sedan, dem närmsta vet andledningen till varför jag vart ledsen över den. Men helt plötsligt så kändes det så verkligt att hans liv även kan komma att bli vårat liv. Och det var jävligt jobbigt att inse... Kändes som om tårarna inte ville sluta rinna på mig. Och det skulle ha  varit så lätt att byta kanal men jag kunde bara inte, var bara tvungen att fortsätta titta och plåga mig själv.  Mer än så behöver jag inte skriva om här för dem som ska veta om det vet det redan. Men har en känsla av att det kommer bli en kamp. En kamp över att höra vilket ord som helst egentligen....

I övrigt så känns det som om denna vecka är FULLT ut planerad, den är i stort sett planerad hela veckan. 

Måndag var vi iväg och tittade på en bil. I dag har Viktoria varit hit och druckit en massa kaffe och bara surrat.

Onsdag får vi fin besök som jag har längtat efter detta besök.

Torsdag blir det att åka in till Östersund och titta på min älskade skruttis underverk. Fast det är ju egentligen inte hela sanningen om varför vi åker in, utan vi ska hämta upp en gammal vän till Patrik.

Fredag ska jag underhålla hans vän och mitt hjärtegryn kommer hem.

Lördag lär det ju bli något

Och på söndag är det dags att åka in till stan och lämna av han på tåget igen så han tar sig hem..

Och dessutom så ska man ju även planera in det som ska handlas och ätas..

Så ja denna vecka är det något varje dag.

Men vissa veckor så har man inget planerat så det gör inget att denna vecka vart det "fullt" upp......