Idag är det bara 7 dagar kvar till mitt lilla hjärta fyller ett helt år! Tiden har verkligen flugit bort. Och jag tycker att det känns som om det max är 3 Månader sen Kaspers pappa låg och sov på golvet inne på förlossningen och att vi nyss kom hem efter att Kasper har legat på neonatalavdelningen i Umeå efetr att han har opereras. Men huxflux så har det snart gått ett år. Och ärligt jag har svårt att förstå vart tiden har tagit vägen!

Under detta år så har det varit en del tuffa tider, men också helt underbara tider! 

När Kasper föddes så var han bara 50,5 cm lång och igår så var han plötsligt 82 cm lång! 

Ganska tidigt så var jag tvungen att fatta ett jätte svårt beslut. Ett beslut som kommer att påverka min och Kaspers framtid. Men det beslutet skulle jag ha fattat för länge sen. För det var det bästa beslut för både Kasper och mig.

Men jag är förvånad över att beslutet jag fattade den 7 Mars har blivit så bra. Jag hade aldrig trott att jag skulle ha en egen bostad som jag betalar av med pengar som jag sliter för. Eller att Patrik skulle finnas vid min sida. För ärligt så trodde jag att jag skulle typ vara ensam i min vardag.

Men tack och lov att Tobbe gjorde så jag träffade Patrik! Och sen därefter har allt det där jobbiga vänt till något bra!

   Under detta år med den mest perfekta älskade sonen har vi upplevt jobbiga och mysiga stunder. 

Men jag har varit där när han log för första gången. Jag var där när han kröp första gången. Jag var där när han stod och gick helt själv första gången. Jag var även där på hans första dag på dagis!

Och jag är en av dem som får känna sig älskad av mitt lilla hjärta som bara öser kärlek över en.  Men även om detta är så mysiga stunder som jag älskar att jag fått vara en del av i hans utveckling så har det även funnits jobbiga stunder.

Jag vet inte ärligt hur många gånger jag har burit på han vissa nätter för att han ska vara lugn och minska risken för att han skulle få ännu mer ont i sina öron. Jag har tröstat han när han har slagit sig. Och jag ger han kärlek som bara en mamma kan göra!  Som sagt känns overkligt att tiden bara springer förbi... Men det gäller att NJUTA av tiden man fått och kommer att få tillsammans med världens vackraste, charmigaste unge som är helt och hållet mitt eget kött och blod!